Måndagsångest

Hej! Det var längesedan. Har väldigt mycket plugg nu innan jullovet och dessutom inte haft något bra att skriva. Det finns såklart ett brett utbud av spännande historier där ute, men jag ville skriva ännu en egen. Först idag kom inspirationen till denna korta berättelse om en helt vanlig måndag, eller..? Enjoy!

Måndagsångest

Det var en helt vanligt måndagseftermiddag. Jag var på väg hem från skolan, småspringandes från bussen i regnet med min ryggsäck och kassar med julklappar. När jag fick fram nycklarna låste jag upp ytterdörren och ropade; "hallå?!" för att höra om någon var hemma. Klockan var bara 12:30, jag brukade sluta tidigt på måndagar. Men ändå hörde jag en liten svag röst besvara mitt rop med ett "hej". Jag blev förvånad. Är Alex redan hemma? tänkte jag. Jag ryckte på axlarna, släppte väskan och kassarna på golvet och stönade av känslan att äntligen slippa tyngden. Allt gick enligt basic-rutinen, ta av sig jackan, skorna, gå på toaletten, fix fram en macka eftersom skolmaten varit rälig och jag trott att jag såg ett hårstrå i den där geggan. 

I alla fall var jag nu på väg mot mitt rum. Jag satt i säkert en timme vid mitt skrivbord och skrev på min engelska uppsats och hörde lite ljud från det andra rummet då och då. Tog en paus, skrev lite mer, ännu mer ljud. Det var helt normalt med ljuden, min bror brukar spela datorspel och slå i tangenterna samt sparka på bordet av frustration. Jag ropade till honom: "kan du vara lite tystare, jag försöker plugga här!" och hoppades att det skulle höras genom väggen. Det eländiga dunkandet slutade hastigt. "Är allt okej?" frågade jag undrande. Det var knäpptyst. Jag antog att han inte hört mig, han brukade ju sitta med hörlurarna på. 

Jag fäste blicken på min datorskärm igen, knackade lite mot bordet samtidigt. Någon knackade tillbaka, på andra sidan väggen, och lika många knackningar som jag. Jag provade till och med genom att knacka 5 gånger högt, mot väggen den här gången. 5 knackningar hördes kort därefter på andra sidan väggen. Nu skojar han med mig, tänkte jag. Vad håller han på med? 

Klockan började nu närma sig 14:00 och precis när hon slog exakt hel öppnades ytterdörren där nere och jag hörde ett "hallå?!" Det var Alex...